NOLLTRETTON

Jag går igenom en kris på sätt och vis. Jag reser tillbaka i tiden utan tidsmaskin jag blir yngre fast tiden går framåt och jag åldras för var dag som går. Det är vinter och kallt och jag har precis köpt nya vinterstövlar och snart är det nyår. Fast utanför är det sommar och regn och snart är jag vuxen. Min barndom är närmare än min artonårsdag, fast det är nio månader kvar tills det ena och tio år sen det andra. Det är ju jag på alla bilderna och jag som har skrivit all den där texten som fyller sidorna i de gamla dagböckerna. Fast det är ändå inte jag. Det är inte jag i det lockiga blonda håret, det är inte jag som har bestämmt mig för att bli fotograf när jag blir större. Det är inte jag som har kort kort hår och gräsligt fula blommiga plagg. Fast det är ju jag. Det har varit jag hela tiden och kommer alltid att vara jag. Jag fast ett annat jag.